Påsken har firats veckan lång i Nicaragua med processioner, fyrverkerier, gatukonst, fest på stranden och, framförallt, påsklov. Jag, Tove, Kristian, Nina och Siri passade på att dra till Atlantkusten. Efter buss i 8 timmar, en övernattning i den lilla byn Rama och sedan en båttur i den tidiga morgondimman kom vi fram till Bluefields. En stad som kändes lite som Jamaica, lite som Pirates of the Carribean men framförallt helt annorlunda än León. Folk blandade spanskan med kreol, åt kokosnötsbröd och sålde hajkäkar och sköldpaddshuvuden i hamnen. Det kändes som att komma till ett nytt land.
Vi stannade i Bluefields en natt och åkte sedan vidare med båt till Laguna de Perlas, en ställe som skulle kunna definiera begreppet idyll. En karibisk by med vit sand, ljummet hav och med människor så avslappnade att de bara satt på sin trappa och gjorde ingenting. Tiden stod liksom stilla i Laguna de Perlas. Vi stannade bara en natt, men det känns som att vi var där en vecka och gjorde just ingenting förutom att bada, äta och sova.
Sedan tillbaka till León och några till lata dagar. Det är som att staden har stannat upp under påsken. Många lediga nicaraguaner åker till stranden och gatorna är tomma och tysta, ovanligt i León. Något annat ovanligt. När vi kom tillbaka var himlen täckt av moln och det var fullt med vattenpölar på gatorna. Det hade regnat i två dagar  och allt var friskt och svalt ett tag. Ett kort tag, nu är ordningen återställd och det är varmare än någonsin. Semana Santa är slut, skolan börjar imorgon och livet återvänder till León. Det har varit en fin påsk.
Erika