Jag tänkte berätta lite om vår fältresa till La Alameda som gjordes i torsdags.
En trogen läsare av bloggen har självklart koll på att jag nämnde La Alameda i föregående inlägg. Det är en NGO som samlar arbetare som går ihop i små kooperativ för att producera kläder till försäljning. Kooperativet betalar drägliga löner, 250 pesos per dag. 1 peso är idag värd 1.11 SEK. En arbetsdag är åtta timmar lång och de har rätt till sjukersättning samt pension.
Många av arbetarna har tidigare erfarenhet från sweatshops, där lönen har legat på 1000 pesos i månaden, ingen pension och ingen sjukersättning, där arbetslivet går ut på att sitta 12-14 timmar per dag framför en symaskin. Många bor i anslutning till fabrikerna. Vi blev visade bilder på hur det kunde se ut. De flesta lyorna bestod bara av en säng eller två och en meter mellan tak och golv. I flera sweatshops används ett s.k. Hot Bed-system, vilket innebär att en arbetare jobbar sitt pass, går sedan och lägger sig där en annan sover och då är det dennes tur att sätta sig vid samma maskin och sy. Och så fortsätter det.
Bara i Buenos Aires finns det uppskattningsvis 500 000 arbetare fördelat på 3000 sweatshops.
Människor som ansluter sig till sweatshops är lycksökare från dåliga förhållanden och har ofta inget annat val än att jobba i informell sektor. Många kommer från närliggande länder, främst Bolivia, där rekrytering sker via radio och tidningsreklam. Från Bolivia går det bussar som skickar nyrekryterad arbetskraft in tillArgentina. Det är såklart olagliga förhållanden som försiggår i sweatshops men pga korruption och mutor så blundar lagens långa arm för det som pågår. De som i slutändan tjänar pengar är de som säljer kläderna. Enligt La Alameda står sweatshops i Argentina för produktion av kläder till bland annat Puma och Zara.
I dessa fabriker finns det mycket avancerade och dyra maskiner, därför tror många att sweatshops styrs av de stora klädjättarna medvetet för att undfly skatter och sociala avgifter. Därav låga priser i butiker. Detta är en jätteindustri där mycket korruption finns närvarande. Zara påstås även ha sweatshops i Brasilien, Thailandoch Bangladesh.
La Alameda strävar efter att flera klädföretag ska ansluta sig till en label som garanterar en etisk, ansvarig och “slavfri” framställning av kläder. Än så länge är endast ETT företag anslutet och certifierat. Många vill vara med men när La Alameda ber om att få se öppna papper på verksamheten, drar sig storföretagen ur.
Det är viktigt att komma ihåg att det är problematiskt att stänga ner sweatshops som har blivit upptäckta. En stängning innebär att människor blir av med sina jobb och regeringen vill inte ta ansvar eftersom många är papperslösa och illegala immigranter. Därför ligger det också i intresse för dessa individer att varken fabriken eller de själva upptäcks, vilket begränsar deras rörelsefrihet. Därför stannar många och bor inom fabriksområdet. De låga lönerna gör också att det inte finns någon vilja av arbetarna att be om vita löner, eftersom skatter, försäkringar och avgifter kommer lämna en ännu lägre inkomst i slutändan. De ser inte på sig själva som offer för dåliga arbetsförhållanden som jag och säkert du som läser, som kommer från en västerländsk kontext. Dessa människor är ofta ovetandes om rättigheter – el, vatten, hälsoförsäkring, arbetsförhållanden, dräglig lön – som vi tar för givet.
En generell arbetare i en sweatshop i Buenos Aires är mellan 20-30 år, i behov av mat, jobb och bostad, ingen utbildning. För en utlänning är det svårare att få jobb utan utbildning samt svårt att veta vilka rättigheter som gäller. Detta är hårt dedikerade arbetare som vill någonstans och kan därför tänka sig att jobba i sweatshops. Många bär på en dröm att en vacker dag kunna bli ägare av en egen sweatshop.
La Alamedas mission är att upplysa arbetare i informella miljöer om rättigheter samt inspirera till annat än att bli egna sweatshop-ägare. La Alameda försöker fånga upp arbetare från nedstängda sweatshops som staten inte kan ta hand om. Arbetarna startar sedan upp egna kooperativ och fortsätter producera kläder till försäljning under formella former.
Vi fick lyssna på flera historier berättade av arbetare som tidigare jobbat i sweatshops, som nu verkade väldigt tillfredsställda över sin nya arbetssituation.Kenneth
I’ve looked at child labor a bit. I find the priccate to be rather despicable. The idea that Nike, for example, couldn’t turn a profit if they paid their laborers a decent wage is just plainly absurd.But I agree with you that, under some (or current) circumstances, the disappearance of these things would be even worse. For example, it was estimated that 50,000 child workers were laid off in Bangladesh following a proposal of an anti-child labor bill by Senator Harkin in 1992. No one knows exactly what happened to these children, but it’s believed they went to the underground economy (e.g. child prostitution), where working conditions were even more misreable and less transparent. So simply outlawing it probably won’ work and might even have a negative effect.However, that isn’t to say nothing can be done. The ILO estimates that if countries (with the aid of developed nations) subsidized the education of these child laborers (as opposed to allowing them to work), there would be a total net benefit to the global economy on the order of $4.3 trillion dollars. (I believe I got that statistic from this Web site.) So I think we should work to abolish things like sweatshops and child labor, but we should also be advocating better alternatives, like subsidized education.