I våras läste jag en introduktionskurs i franska vid sidan av studierna på SU. När jag pluggade i Brasilien 2009, lärde jag mig portugisiska väldigt fort. I yngre år var jag en italofil, så jag satt och lärde mig lite italienska på fritiden. Allt detta har bidragit till ett gott språköra – Men, nu när jag ska lära mig spanska här i Buenos Aires så har det istället blivit en språkröra.

Med andra ord har jag fuckat upp min språkbank, jag vill inte säga att jag kan mycket sen tidigare. Jag kan fråga om vägen, ta en taxi, beställa mat och skälla på bilister på spanska (Det är ganska lätt, mycket gester). I början snubblade jag väldigt lätt in i portugisiska ord och dialekt.

Spanskan som talas i Argentina är lite mindre böckling än den europeiska spanskan, enligt MIN mening. När det är dubbla “L” som i “Me llamo Pablo Pacos Villalobos, yo soy un caballo” Så säger man här:

Me Chamo Pablo Pacos Vichalobos, Cho soy un cabacho

istället för:

Me jjamo Pablo Pacos Vijjalobos, Jjo sojj un cabajjo

Det är ungefär det man behöver tänka på här, plus att några ord är annorlunda.

Idag ska jag på en spanskalektion hemma hos en privatlärare. Hon heter Maria Silva, hon är laid back och väldigt bra på att lära ut. Hon styr inte lektionerna så mycket, utan vi som är där får bestämma lite själva vad vi vill lära oss. Lektionerna är varje måndag och fredag kl 16.30, ungefär 20 min med cykel från där jag bor. Priset för 20 privatlektioner är 1200 pesos, vilket jag tycker är ganska billigt med tanke på kvaliteten. Vi sitter dessutom hemma hos henne i vardagsrummet. Det tycker jag är soft.

Jag har mycket att skriva ikapp om, jag vill berätta mer om vår fältresa som vi gjorde igår samt om dagens besök i den nationella kongressen där vi fick lyssna på senator Maria Laura Leguizamón om CSR i Argentina på högsta politiska nivå. Jag kan säga att det var mycket snack, både muntligt och för magen. Men mer om det i senare inlägg, då lär jag även ha orkat framkalla lite digitalbilder som kanske gör den här bloggen lite grafiskt roligare.

Sluttjatat, adios!

Kenneth