Om du, kära läsare, någon gång får den obeskrivliga äran att bekanta dig med Sydamerika så kommer du troligtvis att få se någonting mycket märkvärdigt. På gatorna i länder som Argentina, Paraguay, Bolivia och Uruguay går folk nämligen ofta omkring med en termos under armen, vid alla tider på dygnet och på alla tänkbara platser. På busshållsplatsen finns folk med termos under armen. I skolan finns barn med termos i ryggsäcken. Föräldrar som är ute och går med barnet har en termos i barnvagnen.
Anledningen till detta termosbärande? Argentinarnas favoritdryck (självfallet näst efter rödvinet) – mate.

Vad i hela himmelens namn är då egentligen mate? Jo, det är ett sorts koffeinhaltigt örtte, gjort på växten yerba mate. Detta dricks i ofantliga mängder här i Argentina, både i vardagens vardag som vid stora festliga sammankomster. Det här med att dricka mate är ingenting en bara hafsar ihop om det dricks i sällsamt sällskap av kamrater: kinesiska tecermonier har ingenting att komma med jämfört med alla restriktionerna kring mate!

Först och främst finns det många speciella tillbehör för att på rätt sätt skapa och tillgodogöra sig en mate. Personen som är ansvarig för dessa tekomponenter och själva serverandet av maten har titeln cebador. Denna teskapare värmer först vattnet i en pava, det vill säga vad vi skulle kalla en tekanna (pava är ordet för hon-kalkon vilket en tekanna ju lite liknar…? Tossiga argentinare). Sedan häller cebadoren upp själva bladen i sin kalebass, vilket är ordet för den traditionella behållaren av maten. På bilden nedan kan ni se en traditionell kabelass samt en modernare blommig dito, given till mig av mina vänner på min födelsedag. Bladen måste hällas i kabelassen medan bombillan, alltså sugröret, fortfarande är i däri. Sedan fyller cebadoren på med varmt, men inte kokande, vatten tills bladen är täckta. Den är nu klar för att drickas: men den får inte drickas hur som helst! Nej så lätt skola i sanning ingenting vara.

Cebadoren ska nämligen först smaka av maten så att den är lagom varm och stark, och sedan skicka den till den första personen i gruppen. Denne någon dricker till vattnet är slut, och ger sedan tillbaka den till cebadoren som fyller på med vatten, skickar den till nästa person, som dricker tills det är slut och ger tillbaka den till cerbadoren, som fyller på vatten och ger den till… ja ni förstår. Cirkusen pågår till alla sagt ”gracias”, som betyder att en är nöjd för denna gång. Alla dricker alltså ur samma kabelass med samma bombilla. Lite ohygieniskt? Kanske lite sett med skandinaviska bakterieskrämda ögon, men också en tradition typisk för Argentina och Sydamerika: det är någonting folk gör tillsammans, de delar på det de har över skratt och konstant tjatter. Det finns också mängders mängder av regler du måste följa medan du dricker: du får inte röra på bombillan (då kan det fastna blad i den vilket stryper tetillförseln), du får inte hälla i socker eller sötningsmedel i maten (det är ovärdigt för en vuxen men barn får undantagstillstånd) du får aldrig återuppvärma kallt vatten i en mate (det förstör bladens smak) och du får inte blåsa i bombillan (för att det är otrevligt och att alla andra som ska dricka kanske inte är så sugna på att få i sig mer av ditt spott än vad som är absolut nödvändigt). Klarar du ut allt detta, då kan du dricka din mate.

Hurdan är smaken på detta argentinarnas förlovade tesump? Jovars, det smakar lite som riktigt starkt örtte. Beskt men smakrikt. Med andra ord helt okej och det ska tydligen vara både uppiggande och *mentalt stimulerande*, vilket ju onekligen låter som någonting en annan kan få nytta av. Jag ska ta med min blommiga kalebass hem och där avnjuta både mate och mitt favoritte genom min bombilla.

Hasta luego! Sanna     

Om du, kära läsare, någon gång får den obeskrivliga äran att bekanta dig med Sydamerika så kommer du troligtvis att få se någonting mycket märkvärdigt. På gatorna i länder som Argentina, Paraguay, Bolivia och Uruguay går folk nämligen ofta omkring med en termos under armen, vid alla tider på dygnet och på alla tänkbara platser. På busshållsplatsen finns folk med termos under armen. I skolan finns barn med termos i ryggsäcken. Föräldrar som är ute och går med barnet har en termos i barnvagnen.
Anledningen till detta termosbärande? Argentinarnas favoritdryck (självfallet näst efter rödvinet) – mate.

Vad i hela himmelens namn är då egentligen mate? Jo, det är ett sorts koffeinhaltigt örtte, gjort på växten yerba mate. Detta dricks i ofantliga mängder här i Argentina, både i vardagens vardag som vid stora festliga sammankomster. Det här med att dricka mate är ingenting en bara hafsar ihop om det dricks i sällsamt sällskap av kamrater: kinesiska tecermonier har ingenting att komma med jämfört med alla restriktionerna kring mate!

Först och främst finns det många speciella tillbehör för att på rätt sätt skapa och tillgodogöra sig en mate. Personen som är ansvarig för dessa tekomponenter och själva serverandet av maten har titeln cebador. Denna teskapare värmer först vattnet i en pava, det vill säga vad vi skulle kalla en tekanna (pava är ordet för hon-kalkon vilket en tekanna ju lite liknar…? Tossiga argentinare). Sedan häller cebadoren upp själva bladen i sin kalebass, vilket är ordet för den traditionella behållaren av maten. På bilden nedan kan ni se en traditionell kabelass samt en modernare blommig dito, given till mig av mina vänner på min födelsedag. Bladen måste hällas i kabelassen medan bombillan, alltså sugröret, fortfarande är i däri. Sedan fyller cebadoren på med varmt, men inte kokande, vatten tills bladen är täckta. Den är nu klar för att drickas: men den får inte drickas hur som helst! Nej så lätt skola i sanning ingenting vara.

Cebadoren ska nämligen först smaka av maten så att den är lagom varm och stark, och sedan skicka den till den första personen i gruppen. Denne någon dricker till vattnet är slut, och ger sedan tillbaka den till cebadoren som fyller på med vatten, skickar den till nästa person, som dricker tills det är slut och ger tillbaka den till cerbadoren, som fyller på vatten och ger den till… ja ni förstår. Cirkusen pågår till alla sagt ”gracias”, som betyder att en är nöjd för denna gång. Alla dricker alltså ur samma kabelass med samma bombilla. Lite ohygieniskt? Kanske lite sett med skandinaviska bakterieskrämda ögon, men också en tradition typisk för Argentina och Sydamerika: det är någonting folk gör tillsammans, de delar på det de har över skratt och konstant tjatter. Det finns också mängders mängder av regler du måste följa medan du dricker: du får inte röra på bombillan (då kan det fastna blad i den vilket stryper tetillförseln), du får inte hälla i socker eller sötningsmedel i maten (det är ovärdigt för en vuxen men barn får undantagstillstånd) du får aldrig återuppvärma kallt vatten i en mate (det förstör bladens smak) och du får inte blåsa i bombillan (för att det är otrevligt och att alla andra som ska dricka kanske inte är så sugna på att få i sig mer av ditt spott än vad som är absolut nödvändigt). Klarar du ut allt detta, då kan du dricka din mate.

Hurdan är smaken på detta argentinarnas förlovade tesump? Jovars, det smakar lite som riktigt starkt örtte. Beskt men smakrikt. Med andra ord helt okej och det ska tydligen vara både uppiggande och *mentalt stimulerande*, vilket ju onekligen låter som någonting en annan kan få nytta av. Jag ska ta med min blommiga kalebass hem och där avnjuta både mate och mitt favoritte genom min bombilla.

Hasta luego! Sanna