En annan skojig sak att göra när tid finnes är att lära känna vår kära värdmamma Argentina lite närmare. Vi går ju i skola måndag-fredag men när det blir helg, eller till och med långhelg som fallet var för ett par veckor sedan, hittas ju ett ypperligt tillfälle för att se sig omkring i landet.

Vi, det vill säga yours truely och fyra medkumpaner från La Comud, bestämde oss för att vi ville åka till regionen Misiones och närmare bestämt Puerto Iguazú och Iguazú, ett naturreservat i norra Argentina på gränsen till Brasilien. Bussen dit tog näppa 18 timmar (!) vilket är hyfsat normalt tidspektra för lite längre resor i det här landet eftersom det är så löjligt stort. Vi bodde på ett litet mysigt hostell cirka fem minuter från busshållsplatsen, vilket vi inte visste när vi beställde taxi dit när vi kom fram (taxichaufförerna skrattade gott åt tidernas kortaste körning). Puerto Iguazú var i sanning något helt annat än Buenos Aires; ett litet samhälle med lite folk och faktiskt tystnad, någonting som är fridlyst i Buenos Aires. Vi spenderade mången timmen på trevliga, oväntat billiga restauranger och i små hantverks- och souveniraffärer där pesos frekvent bytte ägare. Det skadade ju inte heller att vädret i Puerto Iguazú var av det varmare slaget: vi lämnade ett BA i regn och blåst och möttes av solsken och 30 graders värme. Vi kunde till och med bada i hostellets lilla pool, pris ske valfri gud!

Men framförallt besökte vi inte Puerto Iguazú för dess mat eller shopping, utan för Las Cataratas de Iguazú; Iguazúfallen. Och dra mig på en liten vagn om det inte var bland det finaste jag varit med om i naturväg. Vi var på både den argentinska och den brasilianska delen av naturreservatet och lät våra hakor falla över en uppvisning i moder naturs krafter. De majestätiska fallen ramades in av en otrolig djungel och längs stigarna fram till fallen fick vi möta allt från märkliga blommor och mäktiga träd till färgglada, något närgångna fjärilar och sist men inte minst ett djur som vunnit platsen som mitt nya favoritdjur: näsbjörnen. De sistnämnda var löjligt gulliga men också lömska: Matilda blev bestulen på en brödbulle och både jag och Laura höll på att bli rånade på våra påsar, då näsbjörnarna bestämt ville ta del av våra grönsaksempanadas. Mest gulliga på avstånd, alltså.

Trots råningsrisk och mindre busshaveri (vår resa hem tog 22 timmar istället för 18, en sann prövning i mañana mañana) rekommenderar jag verkligen alla som har ett genuint intresse av djur och natur att ta en tripp till Iguazú. Vi försöker göra lite utflykter och har hittills hunnit med en dagstur över vattnet till Colonia i Uruguay och nu senast Iguazú. Kvar på min önskelista står bland annat vindistriktet Medoza. Helgturer ger oss möjlighet att se landet vi bor i, öva oss på att snacka med ursprungsbefolkningen och se att Argentina är så mycket mer än Buenos Aires.

Hasta Luego!

Sanna

Smågangster på språng

Kamilla hittade en vacker vän