Hola a todos!

I helgen var det långhelg i hela Argentina, vilket många KS-elever utnyttjade till att resa åt alla möjliga håll både inom och utanför Argentina. Vissa åkte till vindistriktet Mendoza, några till vattenfallen i Iguazú och andra åkte ända ner till Patagonien. Jag och några vänner valde att åka ut till Cabo Polonio, en plats på den uruguayanska atlantkusten. Trots att jag i förväg hade svårt att bestämma mig för var jag ville åka, kan jag i efterhand säga att jag inte kunnat drömma om en bättre långhelg.

Cabo Polonio är en speciellt plats. Den ligger gömd bakom enorma sanddynor och består av en lång strand, klippor där man kan titta på lekande sjölejon, en fyr och några slumpmässigt utplacerade hus. Det finns knappt någon tillgång till internet eller elektricitet och framför allt: inga asfalterade vägar. Hit kan man alltså inte ta sig med vanlig trafik, utan man blir upphämtad av en truck några kilometer bort. Detta innebär också att de enda ljud du hör i Cabo Polonio är havet och vinden, också kanske någon backpacker som på en gitarr, vilket till en början kändes helt främmande för oss som kom direkt från ett hårt trafikerat Buenos Aires.

Det första min kompis sa när vi klev av trucken i Cabo Polonio var “det känns som att vi har nått världens ände” . Framför oss sträckte horisonten ut sig, och på grund av avsaknaden av höga hus kändes himlen enorm. Mäktigt! Och ännu mäktigare blev det när solen gått ner och man kunde se hela stjärnhimlen.

Jag rekommenderar er varmt att upptäcka den uruguayanska kusten om ni befinner er i den här delen av världen!

Chau!

Nadja