Internet har varit nere i hela León i fem dagar. Ingen vet riktigt varför och man förklarar det hela med allt från starka vindar och byte av ledningar till storm på solen. Bland det värsta som kan hända hemma är att internet försvinner en eftermiddag eller kväll. Bara att tvingas gå igenom processen  av att starta om modemet och datorn innan allt fungerar är irriterande. Här spelar det inte så stor roll, är internet borta är internet borta och det är bara att snällt vänta på att stormen ska lägga sig.

Jag drog norrut i helgen. Utan någon aning om vad som väntade oss hoppade jag och Kristian på en fullpackad buss som långsamt skumpade upp mot bergen. Att åka buss här är en upplevelse. Hela tiden hoppar det på folk som säljer saker (frukt, kakor, sockervadd, pennor, mediciner..), bussen är fullpackad, folk sitter med hönor i knät och människor hoppar av på de märkligaste platser, till synes mitt i ingenstans. Vi visste knappt vart vi skulle själva, men alla andra på bussen verkade veta och till sist, efter en härlig lift bak på ett flak, hamnade vi i staden Estelí.

De bästa turerna är de som inte planeras innan. De sakerna som man bara råkar upptäcka blir värda mycket mer. Vi råkade hamna på en konsert med Luis Enrique Mejia Godoy, en av de viktigaste Nicaraguanska artisterna som spelade en stor roll i revolutionen. Det var en fantastisk konsert. Fast jag knappt visste vem han var innan kändes det som att träffa sin idol när vi efteråt gick fram till honom.

Estelí var verkligen en bra stad med massa små härliga pärlor att upptäcka. Som frukoststället vi hittade, La Casita, med färsk ost från bergen och en stor härligt trädgård med gungor, ankungar och kaktusar. Eller historiemuséet med allt från fotografier från kriget till skrivmaskiner och en monter full med mynt från hela världen, bland annat en svensk liten tjugolapp. Det är fint att komma till en ny plast och bara gå runt där och upptäcka allt, dricka Toña och sedan hoppa på ett flak hem igen. Det är sant att resan är målet.

Erika